Igår vid middagen så satt vi alla i harmoni och pratade om våra länder och städer. Vi pratade  om skillnader och likheter och efter ett tag när jag babblat på om svenska försvarsmakten så yttrar sig Ile:

I vår supermarket så får man lotter för varje 10 Euro man handlar för. Vi är stamkunder så vi har fått ganska många av dessa lotter. Priser som man kan vinna är till exempel en övernattning på hotel, en bil och ett rött kylskåp. Och idag när det regnade som mest skrapade vi en av dessa lottar och gissa vad, det var en vinst! Och inte vilken vinst som helst, utan en knoflookbaguette på 175 gram. Denna händelse fick nästan solen att kika fram när vi begav oss mot affären för att hämta ut vår baugette.

Idag har jag ätit gulashsoppa till middag. Och inte en sån där när man öppnar en burk och värmer innehållet i en kastrull. Utan en sån där som ska koka i 2 timmar på spisen och som är gjord på hemmagjort paprikapulver som färgen av en brandbil. Och jag ska säga er att det var riktigt underbart gott! Äkta ungersk gulash gjord av våran ungrare i huset, Zsu. Och jag tror minsann att jag kommer tvinga henne att göra en repris!

Nu har jag bokat flygbiljetter från Schipol till Arlanda över jul. Så i år ska jag också få mig en vit jul med Kalle Anka på tv. Den 17 December kl 20.00 landar jag på Arlanda, sedan ska jag bara hämta upp mitt bagage innan jag går ut till ankomsthallen. Då är ni välkomna att stå där med blommor och plakat, och krama mig tills jag går sönder. Annars så går det bra att träffa mig i Sundsvall också, eller någon annan stans i Sverige. Så ni behöver inte känna er tvingade att komma till Arlanda.

Helgen spenderades som sagt i Amsterdam, och eftersom jag skriver detta nu så är jag fortfarande vid liv. Och jag kan ju bara påpeka att om man åker till Amsterdam så är risken för att dö största av en spårvagn och inget annat som nu kan finnas i Amsterdam. För spårvagnarna kör nämligen mitt på gågatorna och tyst attackerar de bakifrån, jag var säkert nära döden fem gånger på grund av denna.

Den senaste kvarten har jag ägnat åt att räkna ut hur många arbetsdagar min mor har kvar innan hon går i pension. Detta efter lite diskutioner på fejjan angående nedräkningar till både julafton och studenten. Så då var det bara att ta tag i utmaningen och börja räkna. Och det var faktiskt riktigt kul. Även om det inte riktigt var på samma nivå som intergraler och derivator. Och jag måste ju bara påpeka att kalkylatorn på mobiltelefonen inte kan möta sig med min älskade gröna klump! Och om ni är intresserade så kan jag meddela att hon har 3289 dagar kvar att slita innan hon kan köpa hund och flytta till Mallorca under vintern.

Idag är det 64 dagar kvar till julafton. Så därför tänkte jag att jag skulle ägna detta inlägg till julen. Som de flesta mer eller mindre vet så tycker jag ju julen är något av det bästa som finns, och jag vet att många svenskar håller med mig.

Idag har jag varit och hälsat på min mentorfamilj. Familjen Van Gelder är minsann deras namn och de är inte som alla andra, för de bor nämligen på en husbåt. Först var jag lite orolig för att det skulle vara sjögång där inne, men när jag klev in genom dörren så var det som att komma in i vilken lägenhet som helst. De hade kök, vardagsrum, sovrum och badrum. Men såklart var ju inte allt som i en lägenhet. När dotterns kompis kom förbi för att leka så kom hon inte in genom dörren utan inklivandes från bryggan. Hennes far hade nämligen skjutsat henne i båten. Jag fick mig även en båttur, när jag skulle tillbaka till huset så blev det inte bil utan båt. Lite annorlunda, men jag gillar det!

Idag är det Zaterdag här i Svålet. Och jag förutsätter att ni har samma dag i ert land, annars är det något som är knasigt.

Bloggandet går inte så bra just nu, inte lika bra som jag kunde önska. Kanske beror det på att man börjar komma in i vardagen och allt mer vänja sig vid detta liv. Men kan man verkligen vänja sig vid strössel till frukost efter att levt 18 år i filmjölkens förlovade land? Det kommer nog ta ett tag innan man accepterar allt skillnader men omöjligt är det inte. Men fortfarande så jämför man allt med hur det är i Sverige. Om det är bättre eller sämre beror ju på, men själva saken att jämföra är nog inte så bra. För det här är inte Sverige, så varför skulle det då vara som Sverige? Det här är ett helt annat land. Det här är Holland.

Och så var jag tillbaka i verkligheten igen, efter 5 dagar av seminarium i Arnhem.

Idag har jag minsann införskaffat mig ett holländskt telefonnummer, så nu är jag äkta holländare. Eller wanna be holländare i alla fall. Och eftersom jag bara har en telefon så kan jag inte köra dubbelt, så nu är det nya nummret som gäller till 100%

Idag så har det varit en dag då jag gjort massa viktiga saker, som t ex tagit foto, skaffat ett tåg-kort, lämnat tillbaka böcker på biblioteket, skickat kort och ätit färska jordgubbar. Det sistnämnda kanske inte är något man gör varje dag, och särskilt inte i början av Oktober men jag gjorde det minsann idag och så fort den lilla gubben kom in i min mun så kände jag solens strålar, hörde havets vågor och drömde mig tillbaka till sommaren.

..observera plural i rubriken! På ert språk så betyder det "Mina cyklar är trasiga".

http://alphadesigner.com/project-mapping-stereotypes.html

I reklambreakat mellan en väldigt dålig film så dök plötsligt något bekant upp. Det tog några sekunder innan jag kopplade hela vägen upp men sen så insåg jag att det var YES-reklamen, för diskmedlet. Ni vet den där som börjar någon gång för länge sedan och går framåt i tiden med olika flaskor från olika år. Och på slutet när jag tänkte briljera för mina volontärizar och stämma in min röst med reklamrösten i ett riktigt smörigt "YEEESS" så trycker reklamrösten ur sig "Dreft". VA?!? De har stulit vårat diskmedel, och värst av allt är att de också tagit YES-gubben, den där gröna, käcka droppen av diskmedel.

Idag så är det kanelbullens dag, och som svensk så har detta självklart firas med pompa och ståt. Eller i alla fall med att baka 100 bullar med mina volontärizar. Och det var riktigt kul att se dem kavla och mjöla, kände mig lite som en hemkunskapslärare när jag skrek om hur viktigt det är med mjölet och att man ska vända på degen. Men jag tror att jag lyckades riktigt bra, för bullarna smakade MUMSFILIBABA! Och så har även jag stött på problemet med ordet "lagom". Gloria frågade nämligen hur mycket socker man skulle ha på, och då blev det väldigt svårt när jag inte kunde ta hjälp av svenskans bästa ord, lagom. Så då var jag tvungen att ta den långa vägen, inte för mycket inte för lite... helt enkelt LAGOM!

Vandag hebben wij fietzen!

Jag har hittat något unikt, något otroligt har jag beskådat. Det är nästan så att jag borde få Nobelpris eller så borde jag släppa en bok. För det här är stort. Mina damer och Herrar, jag har hittat en höjdkurva i Holland!

Idag har jag varit på besök på ett framtida potentiellt jobbställe. Detta var Zwolles scoutingkår. En liten stuga i skogen (de sa att den var i skogen, skogen bestod av några lövträd) och 29 ungar som sprang runt och skrek. Men det var väldigt fina ungar och jag hade det faktiskt riktigt kul när jag sprang och jagade dem i "Nederlands Leon". Och ledarna var också riktigt trevliga och hade väldigt bra ideér så det är nog ganska troligt att jag återvänder dit igen, till stugan i skogen. Och allt detta gav mig väldiga SOL-skole vibbar, jag började t ex räkna allt hela tiden och när de lekte med eld så ryckte det i mina fingrar men jag behärskade mig! DUKTIGT SARA!