I reklambreakat mellan en väldigt dålig film så dök plötsligt något bekant upp. Det tog några sekunder innan jag kopplade hela vägen upp men sen så insåg jag att det var YES-reklamen, för diskmedlet. Ni vet den där som börjar någon gång för länge sedan och går framåt i tiden med olika flaskor från olika år. Och på slutet när jag tänkte briljera för mina volontärizar och stämma in min röst med reklamrösten i ett riktigt smörigt "YEEESS" så trycker reklamrösten ur sig "Dreft". VA?!? De har stulit vårat diskmedel, och värst av allt är att de också tagit YES-gubben, den där gröna, käcka droppen av diskmedel.

Jag har hittat något unikt, något otroligt har jag beskådat. Det är nästan så att jag borde få Nobelpris eller så borde jag släppa en bok. För det här är stort. Mina damer och Herrar, jag har hittat en höjdkurva i Holland!

Sitter här med holländksaböckerna i högsta hugg, för jag har bestämt mig för att lära mig det här språket. Och då är det bara att traggla på. Idag har vi avancerat och börjar med att böja verb, det ska börjas i tid minsann om man ska bli någon holländare. Och sen så har vi ju det är med språkböcker och namnen på människorna i dialogerna. I våra böcker kan man stöta på såväl Magda de Smet som Herr Vandenputte. Det roliga är att dessa namn är ganska vanligt förekommande i Holland, så Sara de Smet, varför inte liksom?

Det här med att vara i ett land och inte förstå språket kan leda till diverse olika och roliga missförstånd. Igår var det något som kallas "PopRonde" i Zwolle. Detta är en festival där lokala band får spela under en kväll och detta på lite olika scener runt om i staden. Från vårt hus så hörde vi att det var en konsert i närheten så vi gick ut och alldeles bakom vårat hus visade det sig vara en scen och ett band som höll på att spela. Det lät ganska bra så vi stod och diggade till några låtar, drack lite te som det även bjöds på. Sen kommer två damer, 50 +, fram till oss och frågar om vi förstår vad det handlar om. Eftersom mellansnacken var på holländska hade vi inte en aning om vad han snackade om så vi svarade snällt att vi inte förstod något. Då började dessa två damer prata om att de funnit Jesus och att de förändrats deras liv totalt. Och denna konsert handlade likaså om Jesus. Sedan frågade de vad Jesus betydde i våra liv, och jag som inte ens är troende hade inte mycket att svara. Vi fick även under denna tid bevittna en teaterpjäs framförd av bandet, och där gick faktiskt budskapet fram även fast vi inte pratar språket. Budskapet var att man inte ska leva ett "utsvävande liv" för då mister man sitt hjärta.  Efter denna upplevelse flydde vi snabbt och osynligt fältet så att desa två damer inte skulle förfölja oss och begav oss in till centrum för att lyssna på en sing/songwriter på ett Café. Detta var mycket bra, och innehöll inga dolda budskap om Jesus.

Idag hade vi svensk afton här i huset, eller ja, svensk middag i alla fall. på menyn stod köttbullar med kokt potatis, brunsås och lingonsylt och så kanelbullar till efterrätt. Jag hade även lite annat smått och gått att bjuda på. Kötbullarna var egentligen inget nytt eftersom de flesta redan ätit det på IKEA, men jag hävdade starkt att mina var hemgjorde och inte massproducerade för IKEA. Och jag tror det gick hem, för all åt och var glada. Och sen så var det ju farmors lingonsylt vilket gjorde det ännu bättre.

Nu har jag hittat Hollands svar till Friskis&Svettis, det är minsann inte bara vi svenskar som gillar att hoppa runt till musik. I Holland är det dock kallat "Zumba". Det finns överallt i detta land, varje fintesscenter har minst två klasser om dagen i denna rörelsekombination. Jag, Gloria och Zuzanna var idag på vårt första Zumbapass och det var minsann en upplevelse. Zumba är lite som dans, fast inte lika graciöst och man ska skaka på allt som man kan skaka på och gärna snurra runt samtidigt. Men det var faktiskt kul, om inte lite svettigt. Och jag tror att ledaren märkte att jag var hårt skolad i Friskis&Svettis hårda skola för när jag viftade på som mest med ett leende på läpparna kom hon fram och gjorde tummen upp! Så vi får se, jag kanske är en mästare på Zumba om några månader, eller så har jag fortfarande inte lärt mig koordinera min kropp och viftar bara åt alla håll samtidigt.

Idag har det skett, nu är det konstaterat att världen inte är så stor så stor som man kan tro. Det var nämligen såhär att när jag skulle till huset efter att hämtat en sak på mitt rum så mötte jag en man i trädgården som anmärkte att jag gick så snabbt. Jag skyllde på regnet och han sa att jag skulle ta och vänja mig, vilket jag redan gjort efter 4 dagar av regn. Men sen så kom vi in på Sverige och jag frågade om han hade varit där någon gång. Han brast upp i ett leende och berätta stolt att han brukar försöka att åka till Sverige varje år för att vandra i fjällen. Och om man vandrar i fjällen i Sverige så har man ganska troligt passerat Kiruna, vilket han mycket väl hade gjort. Så Kiruna är inte längre bort än en man i trädgården, det känns bra att veta.

Idag så har jag blivit holländare på riktigt, jag har fått en cykel så nu är jag komplett som holländare. Jag och mina volontärizar fick alla en varsin cykel som vi ska ta hand om nu under vår tid här. Min cykel är blå och jag har även inhandlat ett ringklocka med hjärtan på, bild kommer!

Imorse när Josephina ocj Anne-Mieke kom till huset, dessa är våra två chefer, så hade det med sig en karta över Europa. Här skulle vi då kunna peka på vars i landet vi är ifrån och så att alla skulle få sig en uppfattning om vart allting låg. Jag som elitorienterare blev genast glad och kollade in kartan direkt. Hittar Sverige, hittar Sundsvall och sen, när jag ska lokalisera Kiruna i Sveriges ände så hittar jag..... SVAPPAVAARA?!? Enligt Wikipedia har Svappis 394 invånare, och jag som faktiskt åkt igenom denna metropol några gånger vet att det inte är värd att sätta ut på en Europakarta. Det ska tilläggas att Kiruna inte var utritat på kartan. Kiruna med sina 18 000 invånare och underbara atmosfär fick inte vara med, men det fick Svappis? GALET! Men det är mycket som är galet här i Holland, inte bara Europakartorna.

Jag har så mycket att berätta, så mycket som jag vill tala om så jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Om jag bara skulle skriva så skulle allt komma ut i en ända röra och ingen skulle förstå någonting, och absolut inte jag. SÅ därför tar jag nu en sak i taget, första anhalten blir frukost.