Nu befinner sig jag och min nya vän i mitt rum. Vi blev riktigt tajta på vägen mellan huset och min säng, jag sover nämligen inte i huset utan har ett rum i Monasteryt. Det är inte alla som får bo i ett sånt som till och med är 110 år gammalt så jag känner mig riktigt privilegierad. Men i alla fall, precis när jag skulle ge mig iväg så bestämde sig himmlen för att öppna sig och inte för att ta emot mig utan för att vräka ner H2O i flytande form på mig. Det var då jag insåg vilken bra vän jag skaffat mig och jag tror vi kommer skapa starka vänskapsband under dessa 10 månader.