Nu ska jag ta och berätt för er om något som jag utstått varje dag under de 9 månader som jag bott i detta land. Nämligen det holländska brödet.

Det holländska brödet är en klass för sig. Det är speciellt.

 Det speciella är inte att det är gudomligt gott eller saftigare än en solmogen apelsin. Det speciella med det hollän brödet är att det saknar smak, konsistens och fibrer. Det är helt enkelt som att äta papper, fast med lite färg på. Och det värsta är att holländarna avgudar sitt bröd. De längar efter att få äta det. De är stolta över sitt bröd som man enligt mig knappt kan kalla för bröd.

I detta land exsisterar inte heller matlådor så lunchmaten i detta land består av mackor med diverse pålägg. Under min tid här har jag noga observerat holländarna och deras smörgåsvanor och här kommer en rapport av det jag har åskådat från läktaren.

En typisk holländsk smörgås består av förstås av bröd. Tänk er rostbröd, fast segare och så rostar man det inte. Holländarna tager sedan två skivor av detta och smörar med något som kan liknas vid Lätta, inget Bregott i detta land minsann.

På den ena halvan lägger de sedan en färdiskivad skiva Goudaost. De har inte mycket val, Goudaost är den enda osten i detta land. Dock kan man välja mellan ung, gamal, lagrad och till och med gammal-lagrad Gouda. Men tro mig, allt smakar samma sak. Om man ska lyxa till det åker det även dit en skiva skinka, men bara om det är goda tider. Sedan lägger man på den andra brödskivan och då har det bildas en dubbelmacka.

Sedan lider holländare av ticks. Det väldigt speciella "Jag-måste-skära-min-macka-i-två-delar" ticket. Så nu skär man alltså sin macka i två delar. Detta gör alla, ung som gammal. Tänk er då när en högre uppsatt affärsman sitter i kostym och äter sin lunch. En halv smörgås. Det kan locka fram sina små skratt.

För att transportera sin macka till jobber tar man hjälp av en speciell "brödpåse". Dessa plastpåsar är mindre en våra otroligt små 1 literspåsar i Sverige så när man väl knölat in sin macka där har man inte en chans att knyta påsen. Utan det är bara att hoppas på det bästa, att ens älskade lunchmacka inte ska rymma sin väg innan klockan slår lunch.

Och varje dag upprepas denna process. Samma sak på mackan, skära den exakt lika dant som dagen innan och tvinga ner stackarn i en liten liten påsa tills mackan ska avnjutas. Och varje dag tyckts det vara lika gott.

Om man trotsar holländarnas budord om bröd och mackor får man vara beredd att folk kommer prata, kolla snett och mest av allt förbarma sig över dig som inte kan göra en macka.

Jag kommer så ihåg en dag då jag hade kokt ägg på min lunchmacka och jag hade inte snidat upp min macka i två exakt lika strora delar heller. En fru frågade vad jag hade på min macka och när jag svarade ägg började snacket att gå. Inom 30 sekunder visste alla på bordet vad jag hade på mackan och de kollade på min med uppgivna ögon.

För mig är holländskt bröd inte bröd, det är en orsak för att få äta pålägget. Och ni ska veta hur less jag är på kolhydrater i brödform men ingen i detta lan kan förstå mina sorger.

 Så i juli ska jag återigen bestifta bekantskap med polarkakor och skogaholmslimpor, jag längtar så till vår första dejt!



Så det finns alltså bröd, och så finns det sånt som inte borde få kallas bröd!