Idag vet jag inte riktigt vad jag ska skriva faktiskt. Jag har inte observerat något nytt, konstigt holländskt och inte har jag heller träffat på någon från min gamla gata i stan. Men vissa dagar är som dessa dagar. När det inte händer så mycket och man liksom bara hänger med. Men det är skönt det med, för det visar faktiskt att man har en vardag här. En vardag då man faktiskt inte behöver göra något speciellt, förutom att existera.

Igår så var det en dagen med många fjärilar i magen.

Igår så var det hästpremiär för mig! Jag har faktiskt tagit ridlektioner när jag var liten, och efter att min vän Malin visat via Skype hur man sätter på en sadel så kände jag mig mer än redo.

Jag har alltid fått höra att Holland ska vara ett platt land, inte en höjdkurva så långt ögat kan nå och definitivt ingen snö i detta nedre land. Men idag så kollade jag ut genom fönstret, och då fick jag skåda något som mina ögon inte mött tidigare

De senaste tre dagarna har jag gett mig in i stickningens värld och trodd aldrig att jag skulle komma ut därifrån men igår eftermiddag så avslutades arbetet och jag hade minsann fått mig en halsduk! Om jag ska vara ärlig så trodde jag aldrig att den skulle bli klar och jag är riktigt stolt över att jag lyckades helt själv, men jag måste få tacka farmor och YouTube.

Jag har sagt förut att jag känt mig som en äkta holländare, men det har inte varit riktigt sant för idag så kom jag mig allt in i Hollandsklubben. Någon har under natten stulit min cykel som både varit låst och fastkedjad! Någon holländare kände verkligen behov av att ha en fjärde cykel eftersom genomsnittet är att varje holländare har 3 cyklar. AAHHH!

Nu vill jag tala om för er att jag har kirrat mitt första jobb.

Is er leven op Pluto?

Igår vid middagen så satt vi alla i harmoni och pratade om våra länder och städer. Vi pratade  om skillnader och likheter och efter ett tag när jag babblat på om svenska försvarsmakten så yttrar sig Ile:

I vår supermarket så får man lotter för varje 10 Euro man handlar för. Vi är stamkunder så vi har fått ganska många av dessa lotter. Priser som man kan vinna är till exempel en övernattning på hotel, en bil och ett rött kylskåp. Och idag när det regnade som mest skrapade vi en av dessa lottar och gissa vad, det var en vinst! Och inte vilken vinst som helst, utan en knoflookbaguette på 175 gram. Denna händelse fick nästan solen att kika fram när vi begav oss mot affären för att hämta ut vår baugette.

Idag har jag ätit gulashsoppa till middag. Och inte en sån där när man öppnar en burk och värmer innehållet i en kastrull. Utan en sån där som ska koka i 2 timmar på spisen och som är gjord på hemmagjort paprikapulver som färgen av en brandbil. Och jag ska säga er att det var riktigt underbart gott! Äkta ungersk gulash gjord av våran ungrare i huset, Zsu. Och jag tror minsann att jag kommer tvinga henne att göra en repris!

Nu har jag bokat flygbiljetter från Schipol till Arlanda över jul. Så i år ska jag också få mig en vit jul med Kalle Anka på tv. Den 17 December kl 20.00 landar jag på Arlanda, sedan ska jag bara hämta upp mitt bagage innan jag går ut till ankomsthallen. Då är ni välkomna att stå där med blommor och plakat, och krama mig tills jag går sönder. Annars så går det bra att träffa mig i Sundsvall också, eller någon annan stans i Sverige. Så ni behöver inte känna er tvingade att komma till Arlanda.

Helgen spenderades som sagt i Amsterdam, och eftersom jag skriver detta nu så är jag fortfarande vid liv. Och jag kan ju bara påpeka att om man åker till Amsterdam så är risken för att dö största av en spårvagn och inget annat som nu kan finnas i Amsterdam. För spårvagnarna kör nämligen mitt på gågatorna och tyst attackerar de bakifrån, jag var säkert nära döden fem gånger på grund av denna.

Den senaste kvarten har jag ägnat åt att räkna ut hur många arbetsdagar min mor har kvar innan hon går i pension. Detta efter lite diskutioner på fejjan angående nedräkningar till både julafton och studenten. Så då var det bara att ta tag i utmaningen och börja räkna. Och det var faktiskt riktigt kul. Även om det inte riktigt var på samma nivå som intergraler och derivator. Och jag måste ju bara påpeka att kalkylatorn på mobiltelefonen inte kan möta sig med min älskade gröna klump! Och om ni är intresserade så kan jag meddela att hon har 3289 dagar kvar att slita innan hon kan köpa hund och flytta till Mallorca under vintern.

Idag är det 64 dagar kvar till julafton. Så därför tänkte jag att jag skulle ägna detta inlägg till julen. Som de flesta mer eller mindre vet så tycker jag ju julen är något av det bästa som finns, och jag vet att många svenskar håller med mig.

Idag har jag varit och hälsat på min mentorfamilj. Familjen Van Gelder är minsann deras namn och de är inte som alla andra, för de bor nämligen på en husbåt. Först var jag lite orolig för att det skulle vara sjögång där inne, men när jag klev in genom dörren så var det som att komma in i vilken lägenhet som helst. De hade kök, vardagsrum, sovrum och badrum. Men såklart var ju inte allt som i en lägenhet. När dotterns kompis kom förbi för att leka så kom hon inte in genom dörren utan inklivandes från bryggan. Hennes far hade nämligen skjutsat henne i båten. Jag fick mig även en båttur, när jag skulle tillbaka till huset så blev det inte bil utan båt. Lite annorlunda, men jag gillar det!