Kamp Vught - En gång hände det här
Idag har vi besökt Kamp Vught.
Det är ett koncentrationsläger från andra världskriget som ligger beläget i södra Holland.
Mellan 1942 till sommaren 1943 hade lägrets passerats av över 31 000 människor som enligt nazisternas filosofi inte passade in i vårt samhälle.
Kamp Vught var inget utrotningsläger. Det var ett genomfartsläger och även ett läger för de som blivit ihopkopplade med motståndsrörelsen. De flesta människor som någonsin befann sig innanför murarna på Kamp Vught skickades med tåg till Auschwitz-Birkenau och Bergen-Blesen för att förintas. Men de som var ihopkopplade med motståndsrörelsen fick istället vandra ut i skogen bredvis lägret och blev nedskjutna. Över 700 man sköt man ned, mitt framför ögonen på varandra.
Man skickade även iväg 1800 barn, den yngsta inte äldre än 6 månader , bort från sina föräldrar till ett så kallat "arbetsläger för barn". Lägret exsisterade inte, det var bara något man hittade på för att lugna föräldrarna. Utan barnen skickades direkt till döden.
Det är inte lika gripande som Auschwitz, för lika mycket finns inte bevarat. Och det var inte heller ett utrotningsläger utan ett väntrum, ett väntrum på döden. Men ändå ligger den dova stämmningen över platsen. Stämningen som säger att här har människor skrikit, gråtit, förbarmat sig över orättvisor, frågat sig varför, förlorat hopper och dött.
Idag ligger det en pitoresk by i närheten, i skogen bredvid är det populärt att ta en joggingtur och ett sjukhus ligger på det gamla området av lägret. Man lever helt enkelt vidare.
Men man kommer alltid att komma ihåg.
Man kommer att komma ihåg vad som hände.
Man kommer komma ihåg hur många människor som fick lida, för att de ansågs som mindre värda.
Man kommer komma ihåg att man ordnade människor efter ras.
Man kommer att komma ihåg att vissa var accepterade, andra inte.
Man kommer att komma ihåg.
Men det är viktigt att komma ihåg sin historia, och lära av den. Att lära av historia gör att man lär för framtiden. Att man lär vad man inte ska göra igen.
"To build up a future, you have to know the past"
- Otto Frank, far till Anne Frank.
Det är ett koncentrationsläger från andra världskriget som ligger beläget i södra Holland.
Mellan 1942 till sommaren 1943 hade lägrets passerats av över 31 000 människor som enligt nazisternas filosofi inte passade in i vårt samhälle.
Kamp Vught var inget utrotningsläger. Det var ett genomfartsläger och även ett läger för de som blivit ihopkopplade med motståndsrörelsen. De flesta människor som någonsin befann sig innanför murarna på Kamp Vught skickades med tåg till Auschwitz-Birkenau och Bergen-Blesen för att förintas. Men de som var ihopkopplade med motståndsrörelsen fick istället vandra ut i skogen bredvis lägret och blev nedskjutna. Över 700 man sköt man ned, mitt framför ögonen på varandra.
Man skickade även iväg 1800 barn, den yngsta inte äldre än 6 månader , bort från sina föräldrar till ett så kallat "arbetsläger för barn". Lägret exsisterade inte, det var bara något man hittade på för att lugna föräldrarna. Utan barnen skickades direkt till döden.
Det är inte lika gripande som Auschwitz, för lika mycket finns inte bevarat. Och det var inte heller ett utrotningsläger utan ett väntrum, ett väntrum på döden. Men ändå ligger den dova stämmningen över platsen. Stämningen som säger att här har människor skrikit, gråtit, förbarmat sig över orättvisor, frågat sig varför, förlorat hopper och dött.
Idag ligger det en pitoresk by i närheten, i skogen bredvid är det populärt att ta en joggingtur och ett sjukhus ligger på det gamla området av lägret. Man lever helt enkelt vidare.
Men man kommer alltid att komma ihåg.
Man kommer att komma ihåg vad som hände.
Man kommer komma ihåg hur många människor som fick lida, för att de ansågs som mindre värda.
Man kommer komma ihåg att man ordnade människor efter ras.
Man kommer att komma ihåg att vissa var accepterade, andra inte.
Man kommer att komma ihåg.
Men det är viktigt att komma ihåg sin historia, och lära av den. Att lära av historia gör att man lär för framtiden. Att man lär vad man inte ska göra igen.
"To build up a future, you have to know the past"
- Otto Frank, far till Anne Frank.
Kommentarer
Trackback
