Now am I gonna do something that I never did before. I´m gonna blog in english.

It´s scary to try something new, just tell me about it but sometimes you have really good reasons for it. And I have four fantastic reasons. My reason are my roommates. My beloved friends. My family.

 I´ve been bloging the whole time I been in the Netherlands and you guys had to stand all the talk about my blog but you have never been able to read it. So this time I do it in english, only for you!

We lived together for 10 months in a house in the centre of a dutch town. A house with a kitchen that never looked clean for longer then ten minutes. Two horrible stairs that was awfull to climb, and to fall down from, and a balkony that was perfect for late breakfasts in the sun or watching the stars from at night.

 We have been standing the company of each other every day and still we didn´t kill each other. Thats kind of impressing actully! We never fought over dirty dishes or who should shower first even if you had to be quick to the shower before someone else got there before you.
That says something to me, that says that we are family.

For during those 10 months you became my family.

For me is the definition of family people that are around you. People that you always can talk to. People that you can be yourself around.
And for me, you are all of this.

When I am with you I can scream and shout as much as I want beacuse I know that you still will talk with me tomorrow. I can sleep with an open door without you laughing at me. I can say what I want beacuse I know that you respect my thougts. With you, I can be myself.

But now is it time for our family to spread all over the world again. It´s time to discover something new again, we discoverd the Netherlands together and now is it time for everyone of us to discover something new again. We will meet new people, get new families but we will always have eachother. Even if we are spread out over the whole world we still will have all memories from our time together.



Every time we see a chicken, we gonna think of eachother.
Every time something falls to the ground we gonna scream out "Gravity is a bitch" and think about our kitchen. Everytime we see someone biking we gonna wounder if that person is dutch or not. Every time we see a mountain we gonna smile and think about how mutch we missed them in the Netherlands. Every time some wants a box, we gonna run away faster then fast beacouse we learned that boxes are something you don´t want to make. And everytime someone asks "Whats wrong with you?" we atomaticly gonna answer "A LOT!" even if it´s just some throthpain.

And you know, the memories are the beautiful things. They are always gonna be there, we are always gonna remember them. And we are always gonna remeber each other!

I just want to say thank you.

Thank you for being yourselfs and for bringing out the best sides of me. Thank you for teaching me that the most importent thing in life is to be yourself. Thank you for every laugh you gave me, every memory, every smile on my face.

 I love you.



And remember;

We are in this together like,

Och nej, jag ska inte börja med att skriva att jag gör comeback nu igen. Den här gången ska ni minsann inte behöva höra det tjatet!

De senaste dagarna har varit stressiga, hektiska, lyckliga, sorgsna, hemska, konstiga och allt där i mellan.

I onsdags hade vi våran slutpresentation av vårt projekt här i Holland. Då var det bara att berätta vad vi har förlustas oss med under 10 månader i detta land. Alla arbetskompisar, vänner, mentorfamiljer och alla andra var inbjudna. Det var kaffe och kakor, vin och chips och helt enkelt väldigt trevligt.

Det som inte var så trevligt var att det var vår sista kväll tillsammans allihopa. Torsdag morgon var det nämligen dags för Simon att ge sig av. Vi hade en trevlig kväll tillsammans, men när klockan blev sen så kom även tårarna. Vi sov tillsammans på två madrasser i vår hall, det är vårt tradition innan någon ska åka bort, då sover vi tillsammans, men den här gången var det tårarna som tog oss till sömns.

Dagen efter var en sorgsen dag.
Behöver väl inte så mycket mer än att Simon lämnade och vi var förtvivlade. Men han också för den delen. Men för hos hade han gjort en egen kalender, så varje dag när han inte är här för vi öppna en lucka. Den dagen var det näsdukar, för det trodde han att vi skulle behöva och han hade så rätt!


Simonko, Yogi, Zuzkis och Zsu <3

Igår var det midsommar, då ryckte vi allt upp oss och åt jordgubbstårta och tröst shoppade på H&M. Och det hjälpte faktiskt lite. På kvällen begav jag mig till Jonathan där hans föräldrar ordnat en överraskningsfest för han syster som precis tagit studenten. Den första överraskningsfesten jag varit på, och det var en bra sådan. Tårta, ballonger och på natten var choklad i trädgården.

Idag var det sista gången med de små monstren på scoutingen, sorgligt men sant. Men eftersom vi vägrade att lämna tillbaka våra otroligt fina scoutuniformer så har vi allt en anledning att komma tillbaka!

För morgondagen är min plan att ta igen sömn, och helst två dagars sömn för det kan jag behöva.

Över och Ut!

Nu efter 10 månader i Holland, holländska lektioner varje vecka och otroligt många "VA?!" så kan jag säga att jag pratar holländska.

Jag kan läsa, jag kan skriva, jag kan lyssna och jag kan prata. Och enligt mig måste det klassas som att holländska nu blivit mitt tredje språk.

Holländska är ett roligt spårk. Det är inte vackert som franskan, inte logiskt som engelskan och inte argt som ryskan, Holländska är enligt mig ett litet påhittat språk med låtsasord och gramatik utan en liten gnutta av logik.

Jag ska nu lära er några grundkunskaper i detta språk, om ni någonsin skulle förvirra er till detta nedre land.

• G exsisteras inte men istället för att hoppa över denna bokstaven besvärar sig holländarna med att göra ett väldigt harkelljud varje gång de stöter på denna bokstav. Så ta i från tårna, hjälp till med magen och harkla på så har du precis sagt ett G på holländska.

• SCH är uppdelat i två ljud. Först kommer ett skarpt S och sedan växlar man snabbt och graciöst över til CH som i detta fall också är en harkling. Men denna gång behöver man inte starta vid tårna, utan det räcker med knävecken.

• V i detta land är inte ett V som i vårat land. Här blir vår volvo en folvo och vattenfärg blir fattenfärg. Kort och gått, ett holländskt V uttalas F.
  

• Sedan har vi ju stavningen och det är ett kapitel för sig. Det finns absolut inga regler utan tryck bara in lite bokstäver här och var och hoppas på det bästa. Holland är landet där man kan trycka in hur många likadana bokstäver efter varandra i ett ord. Jag säger bara en sak, HOLLAND HJÄRTA DUBBELVOKALER! Här har vi några exempel på oerhört oestetiska ord men korrekt stavade. Straat, voor, eerste, aanmelden, alleen, tweede, beetje. Listan kan göras lång, längre, längst. Men ni får i alla fall en smakbit.

 

Såhär förvirrad bli man av språket i detta land!

Kontentan av det hela blir då att om ni åker till Holland och vill uppföra er som en inföding ska ni harkla i minst vartannat ord, byta ut alla V:n mot F och när ni skriver, tryck bara in lite extra vokaler här och var så ska det nog lösa sig.

Lycka till önskar hon som förbannat sig över holländsk gramatik och stavning i 10 månader men nu äntligen har lärt sig att kominucera med urinvånarna!


Och sårhär ser man ut när man skrattar åt sina egna grimarser!

Nu ska jag ta och berätt för er om något som jag utstått varje dag under de 9 månader som jag bott i detta land. Nämligen det holländska brödet.

Det holländska brödet är en klass för sig. Det är speciellt.

 Det speciella är inte att det är gudomligt gott eller saftigare än en solmogen apelsin. Det speciella med det hollän brödet är att det saknar smak, konsistens och fibrer. Det är helt enkelt som att äta papper, fast med lite färg på. Och det värsta är att holländarna avgudar sitt bröd. De längar efter att få äta det. De är stolta över sitt bröd som man enligt mig knappt kan kalla för bröd.

I detta land exsisterar inte heller matlådor så lunchmaten i detta land består av mackor med diverse pålägg. Under min tid här har jag noga observerat holländarna och deras smörgåsvanor och här kommer en rapport av det jag har åskådat från läktaren.

En typisk holländsk smörgås består av förstås av bröd. Tänk er rostbröd, fast segare och så rostar man det inte. Holländarna tager sedan två skivor av detta och smörar med något som kan liknas vid Lätta, inget Bregott i detta land minsann.

På den ena halvan lägger de sedan en färdiskivad skiva Goudaost. De har inte mycket val, Goudaost är den enda osten i detta land. Dock kan man välja mellan ung, gamal, lagrad och till och med gammal-lagrad Gouda. Men tro mig, allt smakar samma sak. Om man ska lyxa till det åker det även dit en skiva skinka, men bara om det är goda tider. Sedan lägger man på den andra brödskivan och då har det bildas en dubbelmacka.

Sedan lider holländare av ticks. Det väldigt speciella "Jag-måste-skära-min-macka-i-två-delar" ticket. Så nu skär man alltså sin macka i två delar. Detta gör alla, ung som gammal. Tänk er då när en högre uppsatt affärsman sitter i kostym och äter sin lunch. En halv smörgås. Det kan locka fram sina små skratt.

För att transportera sin macka till jobber tar man hjälp av en speciell "brödpåse". Dessa plastpåsar är mindre en våra otroligt små 1 literspåsar i Sverige så när man väl knölat in sin macka där har man inte en chans att knyta påsen. Utan det är bara att hoppas på det bästa, att ens älskade lunchmacka inte ska rymma sin väg innan klockan slår lunch.

Och varje dag upprepas denna process. Samma sak på mackan, skära den exakt lika dant som dagen innan och tvinga ner stackarn i en liten liten påsa tills mackan ska avnjutas. Och varje dag tyckts det vara lika gott.

Om man trotsar holländarnas budord om bröd och mackor får man vara beredd att folk kommer prata, kolla snett och mest av allt förbarma sig över dig som inte kan göra en macka.

Jag kommer så ihåg en dag då jag hade kokt ägg på min lunchmacka och jag hade inte snidat upp min macka i två exakt lika strora delar heller. En fru frågade vad jag hade på min macka och när jag svarade ägg började snacket att gå. Inom 30 sekunder visste alla på bordet vad jag hade på mackan och de kollade på min med uppgivna ögon.

För mig är holländskt bröd inte bröd, det är en orsak för att få äta pålägget. Och ni ska veta hur less jag är på kolhydrater i brödform men ingen i detta lan kan förstå mina sorger.

 Så i juli ska jag återigen bestifta bekantskap med polarkakor och skogaholmslimpor, jag längtar så till vår första dejt!



Så det finns alltså bröd, och så finns det sånt som inte borde få kallas bröd!